Migrationsverket har nyligen släppt statistik som visar att arbetskraftsinvandringen är betydligt lägre hittills i år jämfört med samma tid förra året (januari till maj). Nedgången är från ca 7 500 personer till 4 600, en minskning med 39 procent. Framförallt är det ett stort tapp inom yrkeskategorin medhjälpare inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske, där antalet beviljade tillstånd har minskat ca från 3 400 till 900 personer eller minus 74 procent.
Kunskapsintensiva tjänstenäringar tycks istället öka sin kompetensinvandring med ett större inflöde av dataspecialister, ingenjörer och ekonomer. Men dessa ökningar är mycket måttliga och väger inte på långa vägar upp de kraftiga minskningarna på andra områden.
Samtidigt stiger gapet mellan det ökande antalet nyanmälda lediga platser på arbetsmarknaden och det minskande antalet varsel om uppsägning. Rekryteringsbehoven är stora och växande, och risken för rekryteringsproblem och kompetensbrister ökar på arbetsmarknaden. Fortfarande befinner sig Sverige i lågkonjunktur med förhållandevis lågt resursutnyttjande men det kan snabbt förändras.
En faktor som har bromsat rekryteringsbehoven är att de äldre har jobbat allt längre. Antalet sysselsatta i åldrarna 65-74 år har fördubblats mellan åren 2005-2013 från 75 000 till 150 000 personer. Andelen som går i pension vid 65 års ålder har minskat från 76 procent till 55 procent under samma period. Således finns en mycket stor grupp anställda med många års yrkeserfarenhet som med största sannolikhet kommer lämna arbetsmarknaden de närmaste åren. Dessa ersätts inte lätt rakt av genom rekrytering av nyexaminerade studenter eller färdigutbildade gymnasieelever. Arbetsgivare i privat och offentlig sektor kommer troligtvis se ökad brist på personer med arbetslivserfarenhet framöver.
Om inte de äldre jobbat längre, och om vi inte haft arbetskrafts-
invandring eller invandring över huvud taget hade vi troligen redan haft stagflation. Antalet sysselsatta inrikes födda i åldrarna 25-64 år minskade med 26 000 personer år 2006-2013, samtidigt som det totala antalet sysselsatta ökade med 275 000 personer. Tillväxten har i stort sett helt möjliggjorts av senare utträde ur arbetsmarknaden, något fler yngre i arbete samt främst av invandringen. De utrikes födda stod för 68 procent av jobbtillväxten under perioden.
LO och Socialdemokraterna säger att de ser vikten av arbetskrafts-
invandringen, men deras analys och förslag fokuserar till 99 procent på att hitta problem och driva fram striktare villkor och hårdare bedömning av företagens behov. Det är inte oviktiga frågor men Almega menar att bilden av arbetskraftsinvandringen måste bli mer balanserad. De positiva effekterna måste lyftas fram mer. Företagens behov och de svårigheter de står inför borde vara mer centrala i debatten.
Vi på Almega blir kontaktade av företag som inte hittar den kompetens de söker i Sverige utan måste söka den utomlands. De möts tyvärr ofta av stel byråkrati och långa handläggningstider, och en del tvingas tacka nej till export av produkter och tjänster som kunde gett ytterligare jobbtillfällen på orten.
En sund och god politik kring arbetskraftsinvandring bejakar företagens behov och säkerställer att myndigheter har resurser och regelverk som ger snabb och tillgänglig handläggning. Samtidigt måste den även säkerställa att de arbetstagare som kommer hit inte far illa och att de får rimlig lön och goda villkor.
Vägen till en balanserad politik för arbetskraftsinvandring är att klara det dubbla uppdraget att tillmötesgå arbetsgivarnas kompetensbehov och säkerställa arbetstagarnas önskemål om goda villkor. Det första nås inte genom myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning, det sista inte genom bindande arbetserbjudanden.
En bättre väg att gå för att nå balans är genom att bygga ut systemet med certifiering av arbetsgivare som har behov av att rekrytera utifrån. Genom certifieringen kan man säkerställa att arbetsgivarna har rätt kunskaper och ekonomiska förutsättningar, och i gengäld erbjuder man snabb handläggning vid tillståndsprövning. Denna modell har nu framgångsrikt prövats av Migrationsverket och bör nu snarast byggas ut genom att ta bort det tröskelvillkor som finns på minst 25 rekryteringar från länder utanför EU/EES per år.
